20 augusti 2000 - 9 november 2012

Idag har varit den jobbigaste dagen på länge. Min älskade vän och vovve har lämnat jorden för gott. För mig var hon nästan som en lillasyster, som alltid har funnits vid min sida. Hon insåg när jag har var ledsen och i behov av en kram, och då funnits där för att ge mig en slick i ansiktet eller bara legat vid min sida. Hon hade en personlighet som jag aldrig har sett förut och hon var minst sagt annorlunda.Tokig i mat och åt allt utom sallad som hon sållade bort, fes illa, rapade efter hennes glupska inkastande av maten, skällde på alla som kom, fastnade i chipspåsar, hade ett temperament precis som en kvinna (dvs. sur på kvällen och tidigt på morgonen), snarkade som en karl, dreglade när hon var sugen (vilket var i princip jämt), morrade när man busade med henne, dansade och hoppade när man kom tillbaka även om man bara varit borta en minut, vaktade dörren när jag var ensam hemma, grät när mamma lämnade henne inne, hatade att bada och gömde sig under bordet när man sa ordet eller tog fram handduken, ogillade att busa med andra hundar, åkte på baken när hon insåg att hon skulle få gå ut och gå, skulle alltid ha ett tuggben när dammsugaren åkte fram och slutade aldrig skälla fören hon fick ett osvosv. Trots allt detta var hon världens bästa hund, det var det som gjorde henne till just Shelly. Hon har funnits i mitt liv så länge så jag inte minns hur det är att leva utan henne. Hon har varit där genom hela min uppväxt, i 12 år, och varit som en trygghet för mig. Hon är den mest speciella hund jag vet och jag trodde att hon aldrig skulle ge upp, men cancern (om det nu var det) tog hennes liv sakta men säkert. Jag kommer inte minnas henne som hon var den sista tiden, trots att hon var relativt pigg och en riktig kämpe. En kämpe som hon varit hela sitt liv, som den enda överlevande ur hennes kull. För mig kommer hon alltid vara den knäppaste vovven i världen. Jag kommer minnas henne som den tokiga vovve som jag beskrev ovan. Shelly kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag vet att hon har det mycket bättre i hundhimlen med Fanny vid sin sida. RIP min lille ängel, jag älskar dig! <3
 
Just nu, när jag är som mest ledsen, så finns det ingen där som kan komma och pussa på en som hon gjorde. Jag vet att det kommer bli bättre, men just nu känner jag bara en stor saknad. Jag trodde aldrig att ett djur kunde sätta ett sådant stort avtryck i mitt liv. Just nu känns det bara tomt...

KOMMENTARER


Namn:
V.I.P?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: