Hur stor är sannolikheten att det ska hända något med Shelly just när mamma och pappa inte befinner sig i Sverige? Såklart ska det hända oss. Klumpig som den fröken är så halkade hon i trappen igår (vilket hon förövrigt har gjort 2468539 ggr förut) men denna gång hände det något. Hon kunde inte sitta still, gungade fram och tillbaka, började flåsa, sparkade med vänster bakben och var allmänt knäpp. Efter att ha pratat med mamma och pappa beslutade vi oss för att ringa vetrinären. Avvakta fick vi som svar, och det gjorde vi. Hon började tillslut lugna ner sig men haltade fortfarande och lade sig under sängen i mammas och pappas sovrum (så nära dem hon kunde komma förmodligen) vilket hon aldrig brukar göra annars. Lyckades dock locka fram henne så hon fick kissa & bajsa, vilket hon gjorde på en gång utan att gå runt 300 varv innan hon kan sätta sig ner. Ytterligare ett tecken på att något inte stod helt rätt till. Ringde vetrinären igen och bokade tid till idag.
Tillslut gick vi och lade oss, men lyckades bara sova i 2 timmar innan jag vaknade igen. Det hörde hon och traskade då in till mig och ville sova i min säng (sov med dörren öppen ifall hon skulle vilja det, det är ju det minsta jag kunde göra) Dock kunde varken jag eller Shelly sova. Hon skakade och var allmänt orolig, och jag hade tankar som flög åt höger och vänster då jag fick ytterligare en sak att tänka på. Lyckades somna kring 5 igen och klockan ringde 7. Då verkade hon lite bättre, men hon hade fortfarande ont. Så vi beslutade oss för att ta med henne in till Borlänge och mormor och morfar en sväng medan jag pluggade hos Maritza & Marcus var på intervju. Sen åkte vi in till djursjukhuset och hon var så duktig så! Skakade gjorde hon såklart, och hon skulle hela tiden ha koll på oss, men åh så duktig hon var :) De hittade ingen svullnad eller liknande, bara att hon var stel i bakdelen (vilket är okej när man är 12 år) och antingen är det en slags sträckning eller artros som bröt ut i samband med detta. Så nu ska snuttan gå på smärtlindrande och antiinflammatoriskt i fem dagar. Men det känns otroligt skönt att hon mår "bra". Och jag börjar fundera på det här med djur och icke logiskt tänkande. För efter hon varit hos vetrinären så blev hon genast mycket mer avslappnad. Jag tror även hon känner på sig att det inte var något allvarligt, för nu sover hon så skönt och lillmatte är lugnad! Tror aldrig jag varit så glad över att hon snarkar :')


Igår..


Idag :)

Nog finns det lite sanning bakom det här med att hunden är människans bästa vän, hon har ju trots allt funnits vid min sida i snart 12 år och alltid funnits där när jag varit ledsen ♥