Nu är det snart bara en dag kvar utav 2008. Detta året som vi lovade skulle bli det bästa, och oavsett vad som hände skulle vi finnas där. Det blev ju som det blev. Under året som gått har jag mist en vän, som jag en gång i tiden kallade BÄSTA vän tack vare en pojkvän. Men tack vare detta kom jag istället ännu närmare Amanda, vilket jag är otroligt tacksam för. Denna lilla tös som jag kännt i ca. 12 år. Vi har haft våra upp och ner dagar där vissa kunnat ses som ett avbrott, men vi har alltid hittat tillbaka till varandra.
Under året har jag även träffat nya vänner, både genom internet, skolan och kompisar. Jag minns så väl den 10 juli. Den dagen då Brolle var i Mellsta och jag träffade Maritza, Martina och Mariella. Denna dag visade sig vara vägen till en ny vänskap, och jag är så OTROLIGT tacksam för att jag fått lära känna er <3
Jag minns även den 26 juli, den dagen jag träffade Leeniz för första gången. Den dagen vi satt på Sommarkrysset och var förväntansfulla på att få se EMD. Där satt vi och svettades i floder, men jag ångrar inte en sekund av detta. Denna dag slutade verkligen i en ny vänskap och det dröjde inte länge fören jag satte mig på tåget ner till Stockholm igen.
Dock saknar jag denna tös till 1000 och mitt nyårslöfte ska bli att träffas mer! <3

Under året började jag även gymnasiet. Jag minns så väl vilket fram och tillbaka det var med det hela. Jag var helt säker på att jag skulle välja handel när jag gick i sjuan, men ju närmare valet kom, desto svårare blev det hela. Ångesten var stor när jag väl valde men det visade sig vara ett toppen val. Aldrig har jag kännt sån frihet och lycka av att komma till skolan och få se sina klasskamrater. Och redan har en termin gått.

Så måste jag ju även avsluta med min bästa, bästaste dag under hela året, avslutningen i nian 5 juni. Jag minns så väl dagen före då Sandra kom hem till mig och jag flätade hela hennes hår, på morgonen när hon satte sig i min bil med plattat hår då det lockiga inte dög. Trots detta kände jag inte att jag hade gjort det i onördan, jag fick ytterligare en tid tillsammans med en vän, (som jag förövrigt saknar nu eftersom det var ett tag sen vi sågs "/) Jag minns när jag kom hem till Amanda och hon var så uppklädd och fin och vi alla tre var förväntansfulla och nervösa. Jag minns när vi kom till skolan och fick se våran vagn med alla skyltar, alla fina klasskamrater som var så fina. När vi satt där i Säterdalen och dom körde sina tal och prisutdelningar och tankarna kom att detta var den sista gången jag skulle sitta här nere med dessa folk.
Hur vi körde runt i stan med våran traktor och vagn och sjöng "9B, Shalalalala, 9B, Shalalalalala" m.m. Hur lyckliga alla var när vi sjöng med i låtarna och skrek och hade oss.
När vi satte oss i matsalen för ALLRA sista gången och åt en god middag med alla nior, och lärarna och mattanterna serverade oss och slutligen sjöng en sång för oss. Redan då kunde man fälla en liten tår.

Efter maten blev det att säga hej då till de folk (som jag inte kunde låta bli att bli lite besviken på) valde att stanna hemma istället för att åka till Stockholm. En utav dom var den vännen jag ALDRIG mer skulle få se. Det kunde jag inte veta då men jag hade ändå en liten känsla av att det aldrig skulle bli som förut.
Sen var det dax för bussresan till Stockholm. Alla var så glada och förväntansfulla och vi sjöng och knäppte kort och flummade. När vi kom fram och skulle leta reda på Gabbe, André m.fl. och vi ringde till varandra minst 5 ggr innan vi tillslut hittade på varandra. När jag och Amanda letade reda på solglasögon och sedan tog båten över till Grönan.
Jag minns att det första vi gjorde var att åka Vilda Musen som Amanda lurade med mig i. Aldrig har jag varit så rädd som då. Och barnkarusellerna, dom gulliga, något fulla killarna som gav mig en groda och påpekade att vi var söta.
Bussresan hem med två övertrötta små tjejer som vi inte ska tala om x)

Hur jobbigt det var att säga hej då till alla folk, speciellt André, som jag helst vill hålla för mig själv. Hur man inte kunde hålla tillbaka tårarna som bara rann, och rann, och rann innan vi satte oss på bussen på väg hem till kära byhålan. Detta mina damer och herrar, var min bästa men samtidigt en av de sorgligaste dagarna under året.
Ändå var jag lycklig av att få slippa Klockarskolan för gott. Den skolan jag gått i i tre år och aldrig någonsin trodde jag att jag skulle längta så mycket av att få komma ut ur skolan för gott!

Detta året kan därför sammanfattas som ett upp och ner år, men absolut ett underbart år!
Nu ser jag fram emot ett nytt 2009 och förhoppningsvis försvinner alla tråkigheter med 2008!

Love you all <3